Åskskydd, överspänningsskydd, jordning och potentialutjämning blandas ofta samman – här reds skillnaderna ut, från yttre nedslagsskydd med åskfångare och ledare på taket till skydd mot överspänningar som kan komma från helt andra fel i nätet. Behovet avgörs av en riskanalys där geografiskt läge, byggnadens karaktär och antalet människor väger tyngst; konkreta skallkrav på åskledare är få och rör bland annat explosionsfarliga miljöer, medan överspänningsskydd på inkommande krävs i de flesta anläggningar. Praktiken tas upp handfast: klämma, limma och ställa i stället för att skruva i tak, materialval mot koppar- och plåttak, brandrisk i högt gräs på sedumtak, säkerhetsavstånd in mot kablage samt varför isolerade system förordas vid solcellsinstallationer. Slutsatsen är att installationen sällan är svår eller dyr i förhållande till värdet den skyddar – jämförelsen som görs är airbagen i bilen.