Påståendet att Sverige ska dubbla sin elanvändning får en obekväm motbild: vi ligger kvar kring 140 terawattimmar, samma nivå som för 35 år sedan, trots elbilar, digitalisering, induktionshällar och elektrifierad industri. Prischocken 2021–2022 förklaras med Rysslands strypta gasleveranser före invasionen av Ukraina, och med att Tyskland har ett enda elprisområde där överskottet i norr inte når den tunga industrin i söder. Energi beskrivs som ett ingenjörsämne som gjordes till politiskt slagfält, och den svenska svagheten ligger i att ingen behövt bygga ut nät eller produktion på decennier – därför efterfrågas en statlig aktör med helhetsgrepp och att en del av innovationskostnaden flyttas från hushållen till skattefinansiering. Dessutom det konkreta kundproblemet: villaägaren med tre gånger för mycket solceller i förhållande till batteriet, överskott som är svårt att sälja, och hur en elektriker ska kunna råda kunder när spelreglerna ändras.