Energigemenskaper – juridiska personer där både hushåll och företag kan dela och samordna energiresurser – är utgångspunkten, tillsammans med tekniken som krävs för att få dem att fungera: energiroutrar med ett litet batteri vars uppgift inte är att lagra energi utan att köpa tid vid omkoppling, maskade nät som kan aktivera tillgängliga resurser vid avbrott, och en marknadsplats eller operatör som länge varit systemens akilleshäl. Parallellt behandlas storskalig värmelagring i berggrunden, som beskrivs kapa effektbehovet för uppvärmning kraftigt och vara betydligt billigare än att bygga batterier för samma sak – och som går att anlägga under redan hårdgjorda ytor som parkeringar. Effekttariffer och elnätsavgifter tas upp som det som verkligen styr kostnaden, med exempel på hur olika nätbolagens avgifter faktiskt slår. Ramen är hur offentligt finansierade innovationsprojekt via EU, Energimyndigheten och Vinnova plockar upp lösningar som ligger tre till fem år fram – och varför elektriker behöver börja läsa på nu, ungefär som med solceller och laddboxar.