Kontinuitetsmätning är kontrollen av att skyddsjorden verkligen hänger ihop hela vägen tillbaka till centralen, så att en felström kan sluta kretsen och få säkringen att lösa ut. Här klargörs att mätningen ska omfatta samtliga utsatta delar och inte göras som stickprov längst ut på gruppen – en felkopplad plint i ett uttag på vägen kan annars ge ett godkänt värde i sista punkten – och varför värden över ett par ohm är skäl att reagera. Ett dödsfall i Tanum, där fas och jord bytt plats på ett element och ett barn stod på vattenrör, används för att visa hur illa det kan gå och varför en säkring inte alltid hinner reagera. Dessutom förklaras skillnaden mellan utsatta och främmande ledande delar, isolerad miljö som princip före regeländringen 1994, och att en främmande ledande del som kommer in i anläggningen ska anslutas till huvudjordningsskenan – något man avgör med en enkel ohmmätning.